Tid för hämnd

“Licence to kill” blev, när den kom, början på en ny Bondera med mer action och fler häftiga specialeffekter än i de tidigare filmerna. Samtidigt tog filmerna om agent 007 steget närmare dagens actionfilmer med fler omotiverade skjutscener och betydligt fler specialeffekter. “Licence to kill” blev bron som knöt samman de äldre, klassiska Bondfilmerna, med de mer moderna. Allt har dock inte förändrats, grundkonceptet är fortfarande detsamma, och karaktärerna likaså. Och även denna gång ska Dry Martinin vara shaken, not steard.
Efter mycket om och men har Bonds nära vän och vapendragare Felix Leiter lyckats gripa en fruktad knarkbaron vid namn Robert Sanchez. Denne lyckas dock, med hjälp av mutor, rymma från fängelset och söker upp Leiter och hans fru för att hämnas. När Bond hittar kropparna av sin gode vän och hans fru bestämmer han sig för att leta rätt på Sanchez och inleder då en process som kommer att föra honom runt helt kontinenten. Många liv blir tvungna att offras på vägen, detta trots att han under resans gång förlorar sin licens att döda.

Timothy Daltons sätt att gestalta James Bond på skulle kunna vara riktigt bra. Till skillnad från många andra Bond-skådespelare försöker han gestalta sin karaktär på ett mer seriöst och känslolöst plan. Något som egentligen borde passa en till synes iskall agent som gång efter annan lyckas rädda världen. Särskilt bra blir det dock inte, och istället för att bli seriöst och allvarligt blir det snarare larvigt. Huruvida detta beror på att Bond inte ska vara så seriös och känslokall som Dalton gör honom, eller om det är Daltons bristfälliga skådespelarinsats, kan säkerligen diskuteras. Dalton gör dock inte någon felfri insats, och är i mina ögon en av de sämre Bondskådespelarna.

Action och våld var som sagt två huvudord när Bondfilmerna skulle ta steget in i nuet, och det märks tydligt att man har gjort allt för att kunna trycka in så mycket actionsekvenser som möjligt. Specialeffekterna har man likaså försökt utnyttja till max, med hjälp av den tekniken som då fanns. Tyvärr får det inte önskad effekt, utan får istället Bond att närma sig Die Hard och andra Hollywoodproduceradce actionfilmer där filmer som denna inte hör hemma.

“Licence to kill” är, om jag ska vara ärlig, en av de sämre filmerna om James Bond. Man förlorar mycket på en osäker Dalton i huvudrollen och de obefogade skjutscenerna. Bättre blir det inte av att miljöerna inte är lika fascinerande som tidigare och att antalet oneliners är fler än någonsin. Lyckligtvis lämnade både regissören John Glen och Timothy Dalton filmerna om Bond bakom sig och lät en ny grupp människor ta över jobbet att återföra Bondfilmerna dit de en gång var.