Tre dagar med Charlie

Sex män och en pojke i en liten stad vid Atlanten. I kris. Var och en låst, var och en med sitt eget fängelse och var och en med sitt eget dilemma. Under tre dagar och nätter kommer deras vägar att korsas på de mest osannolika sätt och de kommer att ställas inför val som ligger framför dem. Framgång eller misslyckande, ingen av dem kommer någonsin att vara sig lik.
De har alla, av olika skäl, hamnat i ohållbara situationer som sticker i omgivningens ögon. Pierre hoppade av en lovande karriär som forskare och arbetar istället som lärare medan Matthieu under pompa och ståt besöker staden som den som lyckades. Borgmästaren Jean-Louis har förvandlats till en clown, Serge är notoriskt otrogen och använder sin 11-årige son Charlie som alibi. Kriminelle Joss vill bara komma undan med en sista stöt och tennisstjärnan Adrien hatar sin talang och längtar till vanligheten.

Rörigt? Det är det. Vi blir en del av människornas liv utan att de egentligen presenteras. Bakgrunden uteblir och det är upp till dig själv att på ett Short Cutsiskt vis fundera ut vilka sambanden mellan karaktärerna må vara. En ansträngning krävs.

Första intrycket av “Tre dagar med Charlie” är att det är en film som är fylld till bredden av kvalfyllda medelålders män som förkovrar sig i mer eller mindre egotrippade livskriser. Det luktar intellektuellt och franskt på långa vägar. Och trots kvinnlig regissör lyser kvinnorna starkt i sin frånvaro. När de förekommer är de oftast nakna, inte sällan i vågrät ställning under någon av männen. Väldigt europeiskt.

Nicole Garcia tenderar att ibland förlora fokus, men hon räddas av den tappre och alltid lika fantastiske Jean-Pierre Bacri. Frankrikes just nu bäste skådespelare hade dubbats om Frankrike varit monarki. Så bra har han varit de senaste fem åren.

Åsikterna är som vanligt delade när “Tre dagar med Charlie” kommer på tal. Men en sak är säker. Franska journalister hade helst sett att sex historier blivit en, och vilken historia som skulle kunnat stått i centrum – en sak är säker, filmen hade aldrig klarat sig utan Bacri.