Trespass

Ridån börjar sakta gå ner för Nicolas Cage. Hans växande skulder verkar ha påverkat hans omdöme då det verkar som han hoppar på allt han erbjuds, hur tunt manuset än är. De senaste filmerna han gjort har varit under all kritik och “Trespass” är ingen som helst indikation på att denna negativa trend skulle vara över.
Cage spelar en rik affärsman som utåt sett verkar ha allt. Ett fint hem, en fin bil, en fin dotter och en fin fru, som spelas av den bedårande Nicole Kidman. Familjelivet är dock långt ifrån perfekt och det knakar lite i äktenskapet på grund av jobb och distanserade känslor. Som grädde på moset så invaderas deras hem av ett gangsterpack som tar dem som gisslan med krav på pengar. Men mitt i all turbulens så kanske de kan hitta tillbaka till varandra och deras svunna kärlek?

“Trespass” är en extremt ordinär thriller, helt berövad på spänning och fantasi. Joel Schumacher står för regin, och även om hans bäst före datum har passerat så borde han ha kunnat åstadkomma något lite vassare än det här. Hans approach är banal och beige, och det känns lite som att han tagit fram kalkerpapperet på liknande gisslanfilmer för att få jobbet överstökat så fort som möjligt. Samma intryck får jag av Cage, det märks att han inte har några som helst ambitioner på att göra sitt jobb bra utan har mest skrivit på för lite snabba cash. Kidman försöker åtminstone behärska sig lite i sin roll, men det syns rätt väl att hennes artistiska ådra inte riktigt lyser här heller.

Med en gnutta kreativitet och lite mer investerad tid hade “Trespass” säkerligen blivit mer attraktiv och iögonfallande, men tack vare Schumachers monotona regi har filmen dragits ut till outhärdliga 90 minuter av pistolviftande och tomma hot. Skurkarna är av kalibern “mycket snack och lite verkstad” och deras främsta argument för att få sin vilja igenom är att peta en pistol i ansiktet på Cage eller Kidman. Detta blir ganska snabbt tröttsamt och man önskar att någon av dem haft stake nog att ta planen ett steg längre. När det sedan ska blandas in sentimentalitet i situationen så blir det direkt pinsamt.

Det finns inte mycket som är positivt med “Trespass”, den känns mest som ett blankt papper som ingen av de inblandade velat fylla i med färg. Cage och Schumacher kör på en skrämmande rutin, med ett enkelspårigt och mediokert resultat som följd, och efter denna miss så undrar man om det finns någon ljusning vid horisonten för dessa två herrar.