Tusen gånger starkare

“Tusen gånger starkare” visar kraft när den med en sprittande dos av girlpower tar sig an High school-filmen. Genom underhållande referenser till filmer som “Mean Girls” visar regissören Peter Schildt att han är väl bevandrad med sina amerikanska genresläktingar. Till detta adderar han specifikt svenska dimensioner och ger oss en film som är både ungdomligt revoltisk och vuxet analytisk.
När Saga, som har bott utomlands, hoppar in i en niondeklass upprörs snart maktfördelningen mellan både könen och de olika grupperingar inom skolan. Med lika delar humor och allvar får vi se hur den fräscha fläkt, som Saga förkroppsligar, synliggör hierarkin i skolan. Status quo upprätthålls, medvetet eller inte, av både ungdomar och lärare. Våra ögon i filmen är Signe, en tyst tjej, som sakta men säkert blir medveten om de orättvisa förhållanden när hon ges chansen att se att allting inte måste vara som det alltid varit.

Julia Sporre och Judit Weegar, som Saga och Signe, leder en imponerande ensemble av mestadels oerfarna ungdomar. Tillsammans bidrar de till att komponera en niondeklass som balanserar precis rätt på den smala lina som kräver att filmens karaktärer fungerar både som realistiskt trovärdiga personligheter och verktyg för filmskaparnas kritik av den svenska skolans oförmåga att ta itu med problem som grupptryck, utanförskap och ojämställdhet.

“Tusen gånger starkare” försätter oss i situationer som vi känner igen från både verkliga livet och filmens värld men vägrar att gå den väg vi förväntar oss. Kombinationen av igenkännande och nytänkande höjer den över den gråa massa som utgörs av filmer som mest påminner oss om bättre föregångare. Många gånger är variationerna på de från andra filmer så välkända teman inte så stora men tillräckliga för att göra verket till en unik filmupplevelse som borde bli standard i skolor när till exempel grupptryck eller jämlikhet mellan könen ska diskuteras.

Bildspråket i “Tusen gånger starkare” blir ibland banalt och filmen är inte rädd för att stundvis vara övertydlig, detta blir dock till positiva egenskaper när de kombineras med en kompromisslöshet som aldrig räds den komplexa problematik som ligger till grund för filmen. Komplexa samhällsmekanismer görs lättförståeliga för alla ådrar när de berättas på ett så underhållande och involverande sätt. En film som faktiskt har kraften att sätta igång diskussioner som kan leda till en bättre miljö för Sveriges skolungdomar.