Two for the money

Efter att ha lidit av en större skada får en amerikansk fotbollsspelare på collegenivå infinna sig i att inte kunna spela sporten längre. Efter detta har han ingen aning om vad han ska syssla med i livet, men träffar sedan på en bookmaker och startar ett spel-företag för de som är sugna att satsa pengar på sporten.
Inledningsvis och en timme in i filmen låts vi komma närmare karaktärerna genom att dra paralleller till deras nuvarande liv och deras uppväxt. Men, hela sekvensen med alkoholiserade fäder och mödrar som aldrig ställde upp glöms bort, och fokus på familjen minskar av oförklarliga anledningar. När man väljer att slopa familjen blir det mer utrymme för odds och sport. Samma sak, i bildruta efter bildruta, blir tillslut för mycket av samma vara. Med mer variation hade vi fått mer nerv För lite variation och nerv. Man försöker skapa sidohistorier, men dessa dör ut så fort de startats. Hade man nystat in sig längre in i karaktärerna och vi i publiken verkligen fått veta vad som pågick i deras hjärnor, då hade “Two for the Money” blivit en gastkramande thriller med en självlysande Al Pacino i huvudrollen. Matthew McConaughey är på ytan bra i rollen som ungtuppen Brandon Lang, men återigen har han inget djupare manus att luta sig tillbaka mot.

Trots att inledningen är ganska lovande mynnar “Two for the Money” ut i en upprepning, där inte ens Al Pacino i högform kan hålla upp Dan Gilroys tunna manus. Vidare försöker man i Gilroys manus att tolka verkligheten så gott man kan, och de som vet någonting om att oddsa, vet att det inte fungerar på det sättet som Gilroy försöker få det att se ut.