U2 3D

Med hemmabio som etablerad term, egen schemaläggning och högupplösta filmer i våra vardagsrum har biografens roll börjats spela ut. 3D-tekniken är biografägarnas sista utväg att använda sig av en teknik som fortfarande kommer att dröja många år innan den används av var man. Och tekniken i sig är det inget fel på, den skapar en helt annan närvarokänsla än en vanlig film, men jag kan ändå inte sluta fundera på om det verkligen är så här jag vill se film?
Premiären av “U2 3D” introducerar begreppet på riktigt i Sverige, samtidigt som över 700 amerikanska biografer visar sådan film varje vecka har det varit relativt tyst i vår del av världen. Dreamworks kommer att göra alla sina animerade filmer i 3D från och med 2009 och flera filmbolag kommer att följa efter. Men vad som gör “U2 3D” så pass unik, utöver nyhetsvärdet, är att det är den första konsertfilmen som filmats i formatet.

Inspelningen gjorde på irländarnas Vertigo-turné i Argentinas huvudstad Buenos Aires för snart tre år sedan. Och det ser ut som vilken U2-spelning som helst, fullpackat med folk, enastående ljus och bakprojektion tillsammans med hit efter hit efter hit. 3D-tekniken ser förvånansvärt bra ut, även om tekniken egentligen bara märks av vid närbilder.

Aaah och oooh hörs från publiken inledningsvis och det går inte att låta bli att hänföras när Bono sjunger en halvmeter ifrån dig och du kan räkna hur många skäggstrån han missat. Men efter en dryg kvart är det inte lika intressant längre, jag tar av glasögonen och lyssnar på musiken istället, konsertfilm i 3D blir snabbt repetitivt.

När eftertexterna rullar känns “U2 3D” mer som en teknisk demonstration än en konsert, och även om demonstrationen i sig är gjord med en enastående precision skapar upplevelsen inte ens en promille av de känslor en riktig konsert frambringar. Och för 3D-tekniken som helhet? Jag är försiktigt tveksam, Michel Gondry och Tim Burton kommer säkert skapa under med den lekfullhet och fantasi tekniken kommer skapa, men Woody Allen eller Noah Baumbach? Deras filmer fortsätter jag helst att se så som det alltid sett ut.