Upp med händerna

Misstag syns tydligare i backspegeln. Kanske är det just därför som ramhandlingen i “Upp med händerna” byggts kring år 2067, där åldrade Milana tänker tillbaka till 2009 och den hektiska tid i Paris när hon hotades att bli utvisad till Tjetjenien. Hon minns dåtidens skolsystem där elever grupperades efter ålder – hon “kan inte förklara bättre, det bara var så på den tiden”. Subtilt som en slägga alltså när vår tids absurditeter radas upp.

Romain Goupil är – i egenskap av regissör, manusförfattare och skådespelare – avsändaren till detta inlägg i invandringsdebatten som lägger fram osakliga argument. Upproret mot människokategorisering görs i god anda, men när poliserna beter sig som familjen Corleones svartaste får och samtliga vuxna (förutom en) förblindats av skeva lagar och byråkrati – då kan man ju undra om det bara är inledningen som är rena fantasin.