Wild Child

Poppy Moore är en ung rik överklasstjej med grava attitydproblem. Trotsig som en femåring som inte fått sitt lördagsgodis driver hon alla (inklusive mig) till att tappa behärskningen. När hon utan att fråga om lov, dyker ner från klippan några meter från sitt hus och landar i havet blir hennes far utom sig av vrede, för så busigt, så trotsigt, så rebelliskt får ju en tjej från de rikaste kvarteren i Malibu inte bete sig. Han skickar iväg henne till ett internat för flickor i England där hon får lära sig lite vett och etikett. Redan i inledningssekvensen vet jag att jag inte kommer gilla den här. Och det känns ju inget vidare.
Moralkakorna serveras i ultrarapid i den här fåniga ursäkten till film. Poppys plastiga och komplett hjärndöda attityd i början av filmen är lika påfrestande som eksem på obekväma ställen. De försöker sminka upp henne som en skandalernas drottning, som njuter av sin rebelliska sida. Synonym med anarki, ska hon föreställa cool, tuff och med koll på läget, blir det istället larvigt, fånigt och fullständigt outhärdligt när hennes överklassproblem krockar med lantbygdens mer simpla förhållanden. Det här förändras givetvis under vägens gång och lilla Poppy förvandlas till den gemytliga och trevliga tjejen som bara längtade efter att få brista ut i sin fullständiga glans. Det enda som behövs för det här är rektorns obligatoriska “jag-tror-på-dig”-snack och sen är hon som ny.

Poppy färgar håret från blont till mörkt för som alla vet så sitter ju personligheten i håret för vips så blir hon underbar, skapar vänner och tänker på alla. Inom loppet av några minuter så blir hon den populäraste tjejen på hela skolan, något som retar gallfeber på den trista internattjejen som utövar pennalism på Poppy under utvalda delar av filmen. Bristen på logik tar ut nya svängar när Poppy dessutom blir en fenomenal lacrossespelare under loppet av en enda träning. Och så fortsätter det i långa, tråkiga och utdragna sekvenser. Jag fann ingen som helst behållning med den här filmen, men å andra sidan är det inte till mig “Wild Child” riktar sig till.