X-Men Origins: Wolverine

Brett Ratner var en hårsmån från att punktera mutanternas fortsatta filmkarriär med “X-Men: The Last Stand”, bakbunden av en vision som fastnat i rusningstrafiken. Kommersiella intressen kristalliserade stereotyper av det persongalleri som Bryan Singer kämpat med att ge kött och blod i föregångarna. Sydafrikanska regissören Gavin Hood fingrar bakåt i serietidningsbacken och ägnar en hel film åt att studera en av Xaviers främsta hjältar. Hugh Jackman repriserar genombrottsrollen Logan – mer känd som Wolverine.
Sagan tar avstamp i 1800-talet, där man på rekordtid presenterar ett komplicerat brödraskap emellan förvirrade Logan och blodtörstiga Victor. Såpoperaintrigerna följs upp av förtextmontaget som ägnas brödernas psykologiska dynamik, men snabbspolar förbi substansen och visar hur de rygg mot rygg utkämpar amerikansk historias mest berömda slag. Deras djuriska tendenser utnyttjas som vapen av patriotiska makter tills de hamnar i en insatsstyrka bland mutanter, driven av general William Strykers tveksamma intressen. Logan hemsöks av samvetet och överger snart våldsamheterna för ett stillsamt liv i Kanada, tills hans mörka förflutna åter sätter sina klor i tillvaron och kallar till hämnd.

Christopher Nolan har ställt högre krav på superhjälten i mån av djup och bottnar. Om denna films primära syfte vore att fördjupa Wolverine borde påven dömt ut filmen som blasfemi vid pitchstadiet. Logans mänsklighet illustreras som skogshuggare i flanellskjorta med en kall flasköl i handen. Sekunden senare fälls klorna ut, skinnjackan dras på och ger upphov till överspelade imitationer av primitiva djurläten. De psykologiska aspekterna sträcker sig till en flygrädsla, som varken förklaras eller fördjupas. Trots flygrädslan går Hugh Jackman på autopilot, bara för att störta bland manusets många luckor. Så istället för att gestalta en människa, förkroppsligar han superhjältens fysiska ideal med sprängfulla blodkärl.

Filmbolaget kallsvettades när arbetskopian av filmen sjönk iland bland nätpiraterna. Versionen som gått upp på biograf VLC har dock varit utan specialeffekter; en hållplats i filmskaparprocessen som borde avslöjat kalkonen. För utan CGI skulle bara taffligt berättande och överspel kvarstå. Actionscenerna må skrämma bort gäspningar, men när Wolverine går catwalk mot kameran och en helikopter sprängs i bakgrunden kommer sanningen fram – “X-Men Origins: Wolverine” är en Marvelsponsrad Dressmanreklam.