Åsikterna om “of the dead” filmerna är många, merparten skulle nog säga att det är riktigt mediokra filmer. Det finns dock en viss charm med just den här trilogin, som nu även får en fjärde del.
George A. Romero gjorde sig först känd 1968 när hans film “Night of the Living Dead” kom. En svartvit film som hade få statister och mindre bra effekter. Filmen hade dock en nyskapande historia, den handlade om att de döda väcktes till liv och återvände som levande döda, zombies. Detta var zombiefilmernas skapelse, som sedan gett upphov till en drös andra filmer. 1978 var det dags igen, George A. Romeros mest uppmärksammade film “Dawn of the Dead” blev klar. Den bygger vidare på det som hände i den första filmen, och handlar om ett gäng människor som lyckas låsa in sig i ett köpcentrum och undkomma fasorna som händer utanför. Den tredje delen, “Day of the Dead”, kom 1985, och berör de sista människorna som undkommit de levande dödas framfart.
I fjol kom “Dawn of the Dead”, en succéartad remake på Romeros film från 1978. Skillnaden var dels att de döda kunde springa, och att människor som dött av naturliga orsaker inte kunde återvända som levande döda, vilket de kunnat i originalen. Med andra ord är remaken en fristående film och har i princip inga band kopplade till George A. Romero.
Under 2000-talet så har flera liknande filmer gjorts, bland annat “Resident Evil”, “Shaun of the Dead” och “28 Dagar Senare”.
Romero har i flera intervjuer uppgett att han uppskattar den britsiska parodin “Shaun of the Dead”. I medierna har det också ryktas att det har uppstått tvister mellan den nya versionen av “Dawn of the Dead” och Romeros nya film, “Land of the Dead”. Det ska tydligen vara så att remaken stulit delar av manuset, bland annat bussar som karaktärerna använder sig av. Än så länge har produktionsbolaget bakom “Dawn of the Dead” inte valt att uttala sig. Romero har sedan 1990-talet spånat på den fjärde och “avslutande” filmen om människornas undergång. Han har inte fått de ekonomiska gehör som krävs, och har således inte kunnat producera filmen. Efter Romero-filmernas framgångar under 2000-talet fick han emellertid äntligen den ekonomiska hjälp han alltid efterfrågat.
Natten blev till gryning, gryningen blev till dag.
Varför är detta då något att hetsa upp sig över kan man ju fråga sig. Anledningen är att George A. Romero är fader till den här genren, hans filmer har alltid haft något som kopiorna saknat. Specialeffekterna i de äldre filmerna var mycket bra, och står sig fortfarande idag. Det har nu gått 20 år sedan sist och detta banar väg för helt nya möjligheter för Romero. Vi är många som väntat sedan 1985. Vi har väntat på fortsättningen, vi fick mersmak 2004, men den räcker inte, vi vill ha mer, vi vill ha George A. Romeros “Land of the Dead”.