Nordens största – ja, en av världens största publika filmfestivaler – har återigen nått sitt slut. Under de senaste elva dagarna har Göteborgs 31:a Internationella Filmfestival attraherat över 30 000 besökare (ännu fler flanerande på festivalområdet). Svenska och utländska cineaster har tillsammans med ackrediterade kalasat på över 450 filmer från 67 länder. Som vanligt har det getts chans till att se både förhandsvisningar på storfilm såväl som mindre, mer renodlad festivalfilm.
De 450 filmer som erbjöds presenterades i drygt 30 sektioner. För tre år sedan var Latin Tales en populär sektion som erbjöd ett brett spektrum av spanskspråkiga filmer med viss övervikt från Argentina och Chile. På årets festival var det den likartade “Fokus: Nya Mexiko” som låg i hetluften. Den framgångsrike skådespelaren Gael GarcÃa Bernals regidebut “Déficit” hörde till favoriterna och sålde slut nästan över en vecka innan festivalen ens invigdes. I filmen spelar han den bortskämde överklasskillen Cristobal som under en vild partyhelg i föräldrarnas lyxvilla tvingas se livets realiteter i vitögat. Både filmens protagonist och åskådaren själv tvingas att konfrontera ett modernt Mexiko där klassklyftorna ibland leder till tragiska slut.
Min personliga favorit i denna sektion är Pedro Aguileras “The influence”. Regissören gästade festivalen och beskriver filmen med följande ord: Förändring har alltid intresserat mig. Döden är en handfast förändring som människan exponeras inför, precis som födelsen. Det är fråga om att se till upplösningen av saker som något naturligt – inte nödvändigtvis något negativt. Livet är en resa som ständigt präglas av övergångar; ett övergående ögonblick mellan två spirituella tillstånd. Jag fick den här idén och ville göra om den till en konkret metafor, ett familjärt sammanhang. Något väldigt enkelt. En kvinnas liv konfronteras av svårigheter som gör henne sårbar till den yttre världen, hon berövas på sin självtillit och finner sig tillslut i en depression. Jag ville framhäva motsägelserna mellan denna bittra verklighet och mitt sätt att filma henne – naturlig och besinningsfull. Utan fördomar, utan bryskhet, bara förståelse.
Den 28:e upplagan av festivalen presenterade en del filmer som behandlade post-9/11. Det är ett återkommande tema som i år hamnade under rubriken Efter 11 september. Med endast tre filmer i potten känns den här sektionen mest som ett ursäktande för att visa Gavin Hoods “Utlämnad” med Jake Gyllenhaal och Reese Witherspoon i ledrollerna. Minst sagt, eftersom “No end in sight” mycket väl kunde ha lagts under de övriga dokumentärerna.
I Galasektionen gavs en glimt av våren och sommarens storfilmer. Många var nyfikna på Ang Lees “Lust, Caution” som premiärvisades bara några dagar innan den officiella Sverigepremiären. Todd Haynes biografi av Bob Dylan med en rad kända namn i rollistan, bland andra Cate Blanchett, Christian Bale och Richard Gere var ytterligare en given succé. En av de mer otippade filmerna till denna kategori var “Captain Ahab”, en svensk-fransk produktion som berättar historien om Kapten Ahabs liv före händelseförloppet i Herman Melvilles berömda roman Moby Dick från 1851. Andra sevärdheter i samma klass: “Familjen Savage” av Tamara Jenkins; “Things We Lost in the Fire” av Susanne Bier.
Nämnbara bidrag till Skräck och Spänning är dels den omtalade och hyllade Guillermo del Toro-producerade “Barnhemmet”, dels Serbiens Oscarsbidrag “The trap”. Båda mycket spännande!
I sektionen Mästare har festivalteamet samlat några riktigt intressanta regissörer. Vissa är bekanta sen tidigare, andra är värda att bekanta sig med för första gången. Följande mästare presenterades: Bernard Émond, Werner Herzog, Hou Hsiao-hisen, Dorota Kedzierzawska, Jiri Menzel, Takashi Miike, Jacques Nolo, Manoel de Oliviera, Ermanno Olmi, Rosa von Praunheim, Svetlana Proskurina, Pen-ek Ratanaruang och Warne Wang. Hit hörde bland annat Dorota Kedzierzawskas “Time to die”. En Polsk film helt i svartvitt vars synopsis på något sätt förde tankarna tillbaka till neorealismens “Umberto D”. Som titeln föreslår handlar filmen om de sista dagarna i en gammal kvinnas liv. Hon lever med sin trogna följeslagare Fila, en hund hon både skämmer bort och pratar med mer än sin egen son. Det var ingen ny “Umberto D”, men att se den 90-åriga Aniela, superbt spelad av Danuta Szaflarska, är nästan värt nöjet i sig.
Det andra stora namnet under Mästare är Takashi Miike. För de som är bekanta med Miikes tidigare filmer behövs ingen närmare presentation. “Ichi The Killer” kom under tidigt 2000-tal och var sedeslöst brutal. Överdrivna våldscener och groteskt mycket blod ursäktas inte i Miikes näst intill absurda universum, inspirerat av surrealisterna av vår tid: Lynch, Cronenberg och Tsukamoto. Hans senaste, “Sukiyaki Western Django” är något helt nytt. Med Quentin Tarantino i en inledande (men annars oviktig) roll hopades en lång kö utanför Draken på tisdagskvällen. Miike beskriver filmen som en tribut till 60-talets spagettiwestern och likheterna mellan “Yojimbo” och “A Fistful of Dollars” är så påtagliga att det nästan framstår som en parodi. Men varför oroa sig? De blodiga scenerna finns fortfarande där. Det hade inte varit Taskashi Miike utan dessa scener.
I Nordisk tävling var Sverige underrepresenterad med Jens Jonssons “Pingpong-kingen” och Tomas Alfredsons “Låt den rätte komma in”. Dock står det klart att Alfredsons film vann det nordiska filmpriset med motiveringen: “Han lyckas förvandla en vampyrfilm till en originell, rörande, roande och värmande berättelse om vänskap och utanförskap.” Motiveringen är godkänd, även om det känns som att juryn berömmer romanförfattaren Lindqvist lika mycket som Alfredson, och själv kände jag att det saknades lite för mycket från boken. Med “Pingpong-kingen” som största tävlingsmoment är jag hur som helst benägen att hålla med. Gäster
Det är några riktigt coola personligheter som gästat årets festival. Många var nog besvikna över att Ang Lees Sverigebesök ägde rum i Stockholm och inte i samband med premiären av “Lust, Caution” på festivalen. Samtidigt som det var oturligt återfanns en hel del andra spännande artister och regissörer på festivalområdet. Ett av de mest uppskattade ansiktena var Gael GarcÃa Bernals, debutregissören bakom storfavoriten “Déficit”. Han gästade festivalen som både dj och talare där han diskuterade sin karriär som skådespelare och regissör.
Bland våra inhemska regissörer återfanns Jens Jonsson (Pingpong-kingen) och Tomas Alfredson (Låt den rätte komma in). Dessutom gästade en hel del band. Universal Poplab, Anna Järvinen, Hästpojken med fler.
Ingmar Bergman och Michelangelo Antonionis bortgång från förra året värker fortfarande i mångas hjärtan. En sorts rehabilitering har därför präglat årets festival. På stadsbiblioteket anordnade Cinemix (festivalens seminarieprogram) seminariet “Antonioni & Bergman” där författaren och kritikern Stig Björkman diskuterade influenser, likheter och skillnader mellan filmskaparprofilerna. I samarbete med Svenska Kyrkan har det hållits ytterligare seminarium där Bergmans religionsbearbetning diskuterats. Men det mest imponerande är nog ändå festivalens Bergman-retrospektiv. Med hela 48 Bergmanfilmer tog retrospektivhet sin början flera veckor innan festivalen drog i gång och lockade en varierad publik på Capitol och Draken.
Göteborg International Film Festivals Nordiska pris tilldelas regissören Tomas Alfredson för hans film Låt den rätte komma in. Motiveringen lyder: “Han lyckas förvandla en vampyrfilm till en originell, rörande, roande och värmande berättelse om vänskap och utanförskap.”
The Kodak Nordic Vision Award tilldelas fotografen Hoyte van Hoytema för hans utsökta kameraarbete i Låt den rätte komma in. Motiveringen lyder: “Hans bilder, iakttagande och detaljrika, lyfter fram människor och miljö och ger därmed ytterligare dimensioner åt en mångbottnad historia.”
Svenska kyrkans filmpris på 50 000 kronor går till den danska filmen Go With Peace Jamil av Omar Shargawi med motiveringen: “Mitt i ett utbrott av hämnd som föder hämnd förs ett samtal om frihet och människovärde. Inför till synes ödesbestämt våld, beskriver filmen människor som ansvariga inför varandra och Gud med möjlighet till frihet och försoning.”
Den internationella kritikerjuryns pris går till Go With Peace Jamil av Omar Shargawi. Motiveringen lyder: “Till en film som imponerar med sin energi, kraft och originalitet och det sätt på vilket den behandlar allvarliga aktuella sociala och politiska ämnen, på ett greppbart och fängslande sätt. Vi är säkra på att denna debutant kommer att bli ett av de stora namnen inom nordisk film och vi är också förtjusta över att höra att filmen också annonserades som vinnare av the Tiger Award i Rotterdam. Givetvis fattade vi vårt beslut flera dagar tidigare: Göteborg går i täten och resten av världen följer efter.”
Det andra Ingmar Bergmanpriset går till spanska “Solitary Fragments”, i regi av Jaime Rosales. Motiveringen lyder: “För hans skickligt orkestrerade skådespeleri och sätt att porträttera karaktärerna med kärlek. För att han uttrycker känslor med hjälp av mänskliga ansikten och för att han bjuder in publiken till att se filmen med tålamod.”
Vinnaren av kortfilmspriset Startsladden blir I stället för Abrakadabra av Patrik Eklund. Priset består av film teknik till ett värde av 913 500 kronor, från råfilm till mix, plus en grundplåt på 100 000 kronor från Svenska Filminstitutets kortfilmskonsulent Anne-Marie Söhrman Fermelin. Bakom priset står teknikföretagen i branschorganisationen Bratek och SFI. Motiveringen lyder: “Juryn belönar en färgstark film vars upphovsman säkert kommer att tillföra en hälsosam dos humor till den svenska filmen. Vi ser fram emot att få se fler filmer från Patrik Eklund.”
Vinnaren av Stockholm Postproductions nya producentpris är Fredrik Heinig för “Darling”. Priset består av gratis framkallning av den vinnande producentens nästa långfilm och uppskattas till ett värde av 500 000 kronor. Vinnaren utses bland 2007 års svenska långfilmer och går till en producent med både höga ekonomiska och konstnärliga visioner som ambition.
Bästa långfilm: “Three Miles North of Molkom” av Robert Cannan och Corinna Villari-McFarlane, Storbritannien.
Bästa kortfilm: “I stället för Abrakadabra” av Patrik Eklund.